Fy sjutton i gatan alltså. Imorse satt jag E på golvet och jag satte mig vid bordet för att dricka kaffe. E var nöjd och glad så inget konstigt med det. Jag tittar bort (hur kan jag titta bort ens en enda sekund? *dålig mamma steg 1*) och en sekund senare hör jag jordens högsta smäll. (OBS: Kan vara en överdrift). Jag fattar ju direkt vad som hänt och sekunden senare skriker E det mest hjärtskärande skriket nånsin. Japp, hon föll bakåt och slog bakhuvudet i golvet (*dålig mamma steg 2*). Paniken man får. Den paniken!!! Upp med E och trösta, krama, i med napp. Sååå ledsen. Jag vill kasta mig i bilen och åka till akuten direkt, det är min spontana känsla. Men det gick över snabbt och hon är sig själv igen. Årets frågor är:
-hur kunde jag låta henne sitta på golvet själv???
-varför hade jag inte lagt en kudde bakom???
-hur kunde kaffet vara viktigare än mitt barn???
Till mitt försvar: E sitter jättebra och vi behöver aldrig lägga nåt bakom för hon ramlar ju aldrig. Eh.
Nåja. Årets sämsta mamma ska nu vila lite medan barnet sover. Hoppas hon förlåter mig...men jag antar att det inte är sista gången hon ramlar och jag sätter hjärtat i halsgropen. Puh. Jag kommer ju få hjärtattack innan jag fyller 30.
Jobbigt. Men det kommer hända igen! Du är ingen dålig förälder för det! Tänk vad hon kommer slå sig i klätterställningar och annat..det är nog bara att försöka vänja sig..men visst får man dåligt samvete! Tror du är mer än förlåten redan, en av hennes 2 viktigare människor i livet!